Jag har inte hört något på hela långa daaan. hjärtat slår nästan volter i bröstet på mig, volter var kanske att ta i men det bultar enormt hårt. Jag tror det har med min nervositet att göra. Vad händer här näst? Vad i allsindar kommer jag att få läsa/höra det första jag ser/hör utav dig? Nej det är bara hemskt, hemskt jobbigt.

Jag har ingen ork eller lust till läxor så inte bara hälsan tar stryk av detta även mina studier. Vad ska jag göra? Vid ett misslyckat prov eller läxförhör kan jag inte skylla på en sånhär sak. det är inte mänskligt, eller ska jag säga rätt?

Känns hur galet som helst att skriva sånt som detta i bloggen när jag vet att det sitter nyfikna "läsare" som egentligen inte bryr sig ett dugg eller vilket som är rätt logiskt inte vet allt som händer eller hänt.
Måste säga att jag är enormt förvånad över det stöd jag får, aldrig haft det förut. Verkligen chockerande!
Oh, I pray a friend for life.

Personer som jag gått grundskolan med i sju år och som jag sen dess inte haft direkt kontakt med hjälper och stöttar mig,  och sen har vi personer som jag nu går i samma klass som. här snackar vi om veckor. Chockad men jag är OTROLIGT TACKSAM! ♥

Kom och tänka på en sak...
(Konversation i bussen)
-Kommer du efteråt kunna dra upp dig själv? typ återhämta dig och stå på egna ben?
-Nej..
-(nickar medstämmande) näe jag förstod det.