Jag och Olle har haft ett film ryck och sett Saw :1, 2 och 3 som vi lånat utav Sanna. TACK för lånet!
Hursomhaver, jag tror jag knäckt benet under ögonbrynet gör jätte ont när jag rör där, inte alls mys ;p

Käkade med Stina, Terese och Agnes i onsdags före öppethus. Det var såklart en hel massa med trevligt! mätta och belåtna travade vi senare iväg till skolan :) Pratade med mamma ikväll också, jag är nästan chockad! Hon har gått med på att se tv till veckan med mig och samtidigt dippa chips/morötter och inte nog med detta så accepterade hon det jag sa angående fotbad, ansiktmask och gurka för ögonen! HAHA, detta trodde jag minsann inte om min mamma, kanske är det pga att pappa ska vara borta hela veckan och det bara är "tjejer" hemma som det är okej. ;D Jag hoppas dock att hon håller vad hon lovat ! ;)

Ett litet stycke ur min Svenska uppsatts som jag sitter och knåpar ihop för tillfället. Lär ändå inte vara klar förns i sista minuten, det är så typiskt mig så det är inte sant!

Första kvällen efter det att pappa avslöjat hur vi skulle evakueras grät jag mig till sömns. Bara tanken på att skiljas från mamma och pappa och småsyskonen var outhärdlig. Dagen efter tog mamma mig åt sidan och förklarade att jag måste vara stark och duktig och inte visa min rädsla för Eila, "alla är rädda i tider som dessa" sa hon, och så lovade hon dyrt och heligt att vi alla skulle återförenas efter kriget och att allt skulle bli bra.

Dagarna efter mitt samtal med mamma förändrade mig. Jag började så smått att acceptera mitt öde och var väldigt noga med att vara någorlunda glad och positiv mot Eila. Vi fick även veta att grannflickan, Kersti, skulle göra oss sällskap mot gränsen. Kersti var arton år så det kände genast lite tryggare.

...

In many years they may forget
This love of ours or that we met,
They may not know
how much you meant to me.
Olle Boström ♥