När jag satt där på bussen och tittade ut över de så gott som helt snötäckta "landskapet", (dvs granarna) den kalla blå himlen och den lysande  månen kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. För första gången har jag gråtit på en buss. tänkte för mig själv ; " Kan inte den här bussen bara köra och köra tills jag är stor och gammal nog till att ha kommit över detta?" Det var vad jag verkligen ville. kändes som om allting skulle stanna till när jag tids nog skulle kliva av bussen. Samtidigt vill jag att tiden ska stoppas, på något sätt bromsa in så jag aldrig skulle behöva genomleva detta. men tänker jag bakvägen så skulle jag inte heller vilja vara kvar i detta heller. This life was not for you Erika.. uppenbarligen.. har haft två till tre år av olycka..så, hur ska detta sluta?

Så ska vi sammanfatta, det jag vill är att detta inte vore aktuellt.
Say no more.

http://www.youtube.com/watch?v=JJuN57uvCk0
minns du den här?
minns du när vi tittade på stjärnorna tillsammans? :')
(03:01)

http://www.youtube.com/watch?v=GMqSKJYMZww
Åh, om det ändå inte vore så svårt..

Nothing hurts you like the pain of someone you love
There ain't nothing you can gain that prepares you enough
Come on baby stop your crying
Come on baby stop your crying now
Nothing hurts you like the pain of someone you care about
If I could take it all myself you know I sure would without a doubt
Come on baby stop your crying
Come on baby stop your crying now
Nothing hurts you like the pain of someone so close to you
I feel so broke inside but I'll devote my life to loving you
Come on baby stop your crying
Come on baby stop your crying now