Jag är i stor smärta just nu.
Känns rätt knepigt att skriva att man "mår dåligt" i en blogg såhär..
men det känns ändå skönt och samtidigt får jag tänka på skrivandet istället för på vad som händer.
Jag vet inte vars jag ska ta vägen.. Jag är rätt kluven kan jag säga, jag skulle vilja frammåt och bort men samtidigt vill jag stanna och gå tillbaka? Det  är tredje dagen idag.. tredje dagen... känns som en jävla evighet..  ALDRIG har det varit så mycket på en och samma gång som det är nu. Tre färska problem och en jävla massa skolarbeten. jag snurrar runt och vet inte vars jag ska ta vägen.. jag försöker verkligen ta mig framåt men jag kommer ingenstans.
Jag försöker komma bort också, bort och in i mig själv.
Jag vill inte längre höra, men även om jag stänger ute allt gnager orden hål i mig.
Jag vill heller inte känna och förstå, det är allderles för smärtsamt.
Ska jag leta mig bort från problemen eller ska jag stanna mitt i dem?
Jag har ingen aning. Jag vet ingenting annat än att jag ingenting vet just nu.. Jag är ingen expert på detta, jag förstår ju knappt att det är som det är, jag vill inte förstå vad som hänt och händer dag it och dag in. suuuuck


(Lång tyst Paus)


Jag försöker stänga mig inne. inne i mig själv, inne i mitt eget rum, eller inne någon annanstans där jag kan inbilla mig att verkligheten inte finns. Som om allting stannar utanför dörren till rummet där jag sitter. Det är nästan så att jag blåser upp en bubbla som jag själv kliver in i. men det tar inte länge för ens bubblan spricker.Det gör den om och om igen och snart är jag less på att försöka blåsa upp den igen jag vet ändå att den går sönder.